Varje vår är det lika märkligt. Hur det bara börja spira och grönska i alla knutar. Det är som ett litet mirakel, hur en till synes död mark börjar grönska och skjuta knopp. Det frusna smälter och nytt, fräscht liv börjar spira fram. Naturen talar sitt vackra språk om hopp där det ser hopplöst och nytt liv där det verkar torrt och dött. Underbart!
Löjtnantshjärtan-busken i mina föräldrars trädgård har börjat visa sina röda blad.
Jag njuter så varje gång jag kommer hem till mina föräldrar, och jag bara måste ta en runda i deras trädgård och undersöka hur mycket som vuxit upp sen sist. Vid första anblick ser det ganska så brunt och dött ut, men när man tittar närmare hittar man små glada överraskningar. Det spirar och växer för fullt. Snart blir detta lilla gröna växthus som pappa tillverkat av gamla glasrutor fyllt med tomatplantor och örter. Är inte dessa blommiga redskap ljuvliga. Den som tänkte att varför måste en spade vara gråa och trist tänkte helt rätt!
Denna blogg är Finlands svar på Underbara Clara!
SvaraRaderaNämen oj tack! Det var ett snällt omdöme!:) Kram!
Radera