Nya tag

Efter en väldigt tyst sommar och höst här på bloggen så är det nu dags att uppta skrivandet igen. Det vill ju lite bli så att när det är mycket på gång i livet så hinner man inte riktigt med att hålla igång här på bloggen. Så har det varit för mig den senaste tiden; jag och maken har flyttat hem igen efter året på andra sidan i Atlanten, jag har sommarjobbat på ett ställe och börjat nytt jobb på ett annat, haft några etapper med sjukskrivningar, lite resande hit och dit och så har vi därtill hunnit flytta två gånger här på hemmaplan.

De senaste dagarna har jag legat hemma med en ordentlig flunsa och nu börjar jag bli lite rastlös, så vad passar väl inte bättre än att sitta i soffan inlindad i några lager med filtar och posta lite här på bloggen.

 Vardagsrummet i vårt nya hem "in the making". Kuddar är ju bara för trevliga och dem kan man aldrig ha för många av.

 Lite godis som piggar upp i influensatristessen. Alvar Aalto-skålen hittade jag på ett lokalt loppis till ett bra pris. Den ser ut att vara gjort av gelé.

Maya håller mig sällskap på sin favoritplats; fårskinnet på fåtöljen vi fått från en bondgård i Ala-Härmä. Katter höjer minsann mysfaktorn med sisådär några hundra procent!

Min Maya!

 

Min fina, fina Maya! Åh, vad jag saknar dig! Så hjärtat värker.

I min lånade trädgård

I sommar har jag levt i lyx och överflöd. Jag har nämligen haft den fantastiska förmånen att bo med en underbart frodig och vacker trädgård utanför sovrumsdörren. Och jag har inte behövt röra ett finger för att få den att blomma och spira! Trädgården är mina föräldrars hjärteprojekt som de har vårdat med öm hand.

För mig som är van att bo i lägenhet med en grusplan och en kollektiv gräsplätt som enda fröjd för ögat har detta kännts som en stor lyx. Att få gå ut i landet och hämta ekologiskt närodlad sallat, ärter, morot, rädisor och färska örter till varenda måltid eller att plocka in en bukett pigga ringblommor eller skira maluppor till gåbortpresent, har verkligen hört till något av vardagens höjdpunkter. För mig behövs det inte mera än så för att känna att, "Oj, vad rik och otroligt välsignad jag är!". Detta är sann lyx för mig.

Vår lilla stugverandra inbäddad i humlegrönska.

I sommar har jag haft pippi på att sy flaggor.

I min lånade trädgård finns massor med små gömställen och hemliga gångar som man bara ser från kattperspektiv.

Frilandsgurkorna hör till en av mina favoriter; krispig och lite sötaktig i smaken. Goda både som färska och inlagda.

Trädgårdskrassen är vacker att se på och ger salladen extra smak och upp-piffning.

Nån som vet vad denna lila blomma heter? Mamma hade slängt bort fröpåsen och kom inte längre ihåg namnet.

Det gröna miniväxthuset, eller "telefonkiosken" som vi kallar den, har pappa snickrat ihop av fyra gamla fönster. Designen är mammas.

Blåklinten är en söt klassiker

Äntligen, äntligen börjar det lilla kaneläppelträdet ge frukt! Efter många års skötsel, mycket ansning, en del beskärning, kaninattacker och andra motgångar har väntan gett resultat. Och vilka äpplen sen - söta och smakrika!

 Rödvinbärsbuskarna bågnar av saftiga bär som trastarna inte lyckats komma åt. Detta är naturens karamellpåse; totalt utan giftiga färgämnen, tillsatser och gelatin samt endast naturligt socker.

Mayas favoritstråk, över gårdsplanen och bakom lekstugan. Hon tar ut alla svängar och lever loppan ute i det fria. En lycklig liten kissekatt.

Mitt i prick.

 

Lilla stugan på backen

Lilla bastustugan hos mammas och pappas är mitt och Älsklingens lilla krypin när vi besöker dem i Jtown. Maya är så lycklig här eftersom hon får springa ut och in som hon vill! Det är ett ställe i våra hjärtan.

Mayas lilla randiga

Den randiga stolen i vår hall...

... är en av Mayas favoritplatser att sova på eller att bara ligga och lata sig på. Kanske hon känner nån sorts gemenskap med tant hund på prydnadskudden..?

Vårgodis

Karameller på rad. Grävde fram detta loppisfyndade och bortglömda halsband ur mina gömmor och nu har det blivit en favorit med sina glada färger. Det har även blivit en hit bland mina minsta rådgivningsklienter.

Dinglet i öronen får gärna vara stort, grälligt och 60-talsinspirerat.

 Till våren kommer färgerna, även på nagellacket! Eftersom jag inte kan ha nackellack på fingrarna pga. av sanitetskraven på jobbet så får tårna vara vårfina istället.

 

Även Maya gillar färger.

My little bundle of Fluff

Det här är Maya. Hon är en fluffig liten sak, som är totalt oemotståndigt söt och har en kramfaktor på ca 10 000. Maya har många hobbyn. Populärt just nu är att sitta på fönsterbrädet i köket och spionera på fåglar, äta Bran flakes, dricka vatten ur wc-byttan, välta blomkrukor, tugga på wc-borsten, krafsa sönder soffan (hur sönder kan man månne få den?), mjölktranmpa på fårskinnet samt bita oss i tårna när vi sover.

Mest av allt gillar hon att rulla ihop sig till en liten boll och sova, sova, sova. Då brukar hon snarka och prata kattspråk i sömnen.