För mig som är van att bo i lägenhet med en grusplan och en kollektiv gräsplätt som enda fröjd för ögat har detta kännts som en stor lyx. Att få gå ut i landet och hämta ekologiskt närodlad sallat, ärter, morot, rädisor och färska örter till varenda måltid eller att plocka in en bukett pigga ringblommor eller skira maluppor till gåbortpresent, har verkligen hört till något av vardagens höjdpunkter. För mig behövs det inte mera än så för att känna att, "Oj, vad rik och otroligt välsignad jag är!". Detta är sann lyx för mig.
Vår lilla stugverandra inbäddad i humlegrönska.
I sommar har jag haft pippi på att sy flaggor.
I min lånade trädgård finns massor med små gömställen och hemliga gångar som man bara ser från kattperspektiv.
Frilandsgurkorna hör till en av mina favoriter; krispig och lite sötaktig i smaken. Goda både som färska och inlagda.
Trädgårdskrassen är vacker att se på och ger salladen extra smak och upp-piffning.
Nån som vet vad denna lila blomma heter? Mamma hade slängt bort fröpåsen och kom inte längre ihåg namnet.
Det gröna miniväxthuset, eller "telefonkiosken" som vi kallar den, har pappa snickrat ihop av fyra gamla fönster. Designen är mammas.
Blåklinten är en söt klassiker
Äntligen, äntligen börjar det lilla kaneläppelträdet ge frukt! Efter många års skötsel, mycket ansning, en del beskärning, kaninattacker och andra motgångar har väntan gett resultat. Och vilka äpplen sen - söta och smakrika!
Mayas favoritstråk, över gårdsplanen och bakom lekstugan. Hon tar ut alla svängar och lever loppan ute i det fria. En lycklig liten kissekatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar